PÅ SVENSKA

Tack vare min bakgrund har jag en mångsidig syn på internationella säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Jag är van vid att fatta stora, även hårda beslut som har långtidsverkande effekter – med människan i fokus.

Jag är född i Åbo den 20 mars 1962. Min barndomsfamilj bestod av pappa, mamma samt en storasyster och en lillasyster. 

Min nuvarande familj består av min fru som är hemma från Mauritius, vår tolvåriga son och fyraåriga dotter. Vi bor på min födelseort Åbo. 

Jag är generalstabsofficer till min utbildning. Jag gick i pension från min tjänst som överstelöjtnant den 1 Januari 2017. Jag hade då gjort en över 31 år lång karriär inom Försvarsmakten. Jag jobbade 24 år med nationella försvarsuppgifter inom Huvudstaben, inom Arméns truppförband och inom Marinstaben samt 7 år med internationella uppgifter.

- FN-miliärobservatör (UNTSO), Libanon och före detta Jugoslavien (7/1991 - 7/1992)

- Assisterande militärattaché, Finlands ambassad i Bryssel, Belgien (7/1995 - 6/1996)

- Sambandsofficer, United States Central Command, Tampa USA (2/2003 - 5/2003)

- NATO krishanteringstjänstgöring, HQ KFOR, Kosovo (5/2003 - 10/2003)

- Försvarsattaché, Finlands ambassad, Paris (8/2005 - 7/2008)

- Kommendör för den finländska krishanteringstruppen, EUFOR, Tchad (10/2008 - 3/2009)

I mitt barnsdomshem talades det svenska, danska och tidvis även tyska. Alla skolor har jag gått på finska. Utöver ovan nämnda språk är jag även van med att använda engelska och franska i arbetssammanhang.

Situationen i Europa och med den i Finland är utmanande. Osäkerhetsfaktorerna i världsekonomin, Brexit, Rysslands krigshandlingar i Ukraina och ockupationen av Krim, kriget i Syrien, terrorism samt flykting- och migrationsströmmarna skakar om EU på ett aldrig tidigare upplevt sätt. Dessa utmaningar slutar inte vid EU:s eller Finlands fysiska gränser utan de påverkar även ekonomi och politik. 

Jag vill tjäna mitt land och Finlands medborgare på ett sätt och från en plattform där jag ser att jag bäst kan bidra med min erfarenhet, mitt kunnande, mina språkkunskaper och min syn på världsläget. Man måste även känna sin historia för att kunna förstå nutiden och planera framtiden. Detta råd gav min pappa mig och det har ledsagat mig hela livet.

Jag är van vid att begrunda saker med en karta framför mig. När man breder ut kartan framför sig kan man samtidigt undersöka det förflutna, nutiden och framtiden. Med hjälp av en karta kan man diskutera den Europeiska unionen, Nato eller de arktiska områdena och klimatförändringen. Med hjälp av en karta är det även naturligt att ge en inblick i mina olika livsskeden – var finns mina rötter, varifrån är jag hemma, vart har mitt jobb tagit mig och i vilken rikting önskar jag färdas. 

Jag föddes i Åbo i mars 1962. Mitt barndomshem på landsbygden i Kakskerta var inte alldeles vanlig, det bör medges. Vårt hem fylldes av intressanta gäster och det handlade ofta om framstående personer, men som liten pojke fann jag inget häpnadsväckande i det hela. Mina föräldrars stora bekantskapskrets och aktiva sociala liv har öppnat sig för mig på ett nytt sätt först senare i livet.

Jag kände till mina föräldrars rötter och historia. Tack vare dem öppnade sig det förflutna för mig vilket har gett mig mycket. Min pappa var general samt riddare av Mannerheimkorset och min mamma var grevinna, den danska drottningens tidigare hovdam. Vår familjs internationella kulturarv och det skandinaviska språkarvet satte en viss prägel på min och mina två systrars barndom. Hemma talade vi svenska, danska och tyska. Trots det var mitt skolspråk alltid finska och alla mina vänner var finskspråkiga. Min pappa ville att hans son skulle integreras med majoritetsspråkets befolkning på samma sätt som han själv hade gjort.

Jag förstod att min pappa hänvisade till sina erfarenheter under kriget.Han hade varit kommendör för ett infanteriregemente från Savolax och i hårda strider knöt han livslånga vapenbrödraskapsband med sina soldater. Många av dessa vapenbröder gästade senare vårt hem. Jag upplevde att dessa män bar på delade hemligheter. Min pappa skiljde sig från många veteraner genom att öppet tala om krigstiderna. De fängslande berättelserna var en orsak till att jag blev soldat. Jag önskade bli en del av berättelsen. På sätt och vis har jag blivit det – under min karriär och när jag spelade rollen som min pappa i Yles tv-dokument.

När jag efter gymnasiet gjorde min värnplikt vid Savolax brigad i S:t Michel började jag ställa allt fler frågor om det förflutna. Jag blev intresserad av soldatyrket. Jag ville veta hur man i ett regementekunde skapa en så intensiv kontakt, vänskap och förtroende som min pappa hade haft med sina soldater under kriget. Jag bestämde mig för att fortsätta i min släkts spår även om jag visste att det var ett val fullt av utmaningar. Jag skulle inte kunna uppnå det min pappa gjort.

Min pappa tvingade mig aldrig att välja soldatyrket men det var väldigt tydligt vad han önskade. Jag bestämde mig för att inleda min karriär vid Jägarbrigaden i Sodankylä. Jag ville långt bort norrut för att försäkra mig om att soldatyrket passade mig. När jag berättade åt min pappa var jag skulle tjänstgöra konstaterade han att om jag klarar mig där, så klarar jag mig var som helst. Det var ett klokt beslut och ett av det viktigaste i mitt liv. 

Under de första åren i Sodankylä kom jag nära det lappländska folkets liv. Jag hamnade i och fick komma in i en social omgivning och kultur som fullständigt skiljde sig från den jag hade kommit från. Det fanns utrymme att leva och andas i Lappland. Jag insåg att jag njöt av lugnet och av att få vara mig själv. Jag togs väl emot och ingen noterade min bakgrund. Den lappländska mentaliteten och sättet att se människan som en del av kollektivet och naturen tilltalade mig. Det fanns otroligt fina möjligheter till jakt, fiske och vildmarksvandring i Sodankylä. Jag återvände ännu två gånger under min karriär och lyckades skaffa mig en stuga vid Tana älv. En gång frågade jag en av damerna som jobbade på staben om var min kärlek till Lappland kan komma från. Hon konstaterade att Andy, det bor en nordlig människas själ i dig. Det var vackert sagt.

Jag jobbade i Försvarsmaktens tjänst på olika håll i Finland men det internationella fascinerade mig också. I början av min karriär, i mitten av 1980-talet, handlade internationella uppgifter främst om FN:s fredsbevarandeoperationer, militärdiplomati och militärattachéverksamhet. 

Fem år efter att jag blev färdig tillbringade jag ett intressant år som FN-militärobservatör i Libanon och i det forna Jugoslavien. Några år senare var jag assisterande militärattaché i Bryssel och därifrån fortsatte jag till Paris, till den franska militärhögskolan. Jag har tillbringat tre månader som sambandsofficer i Tampa, Florida och genast efter det ett halvt år inom krishanteringsuppgifter i Kosovo. De internationella kommenderingarna och erfarenheterna har gjort mig mera vidsynt. Jag lärde mig att man måste uppskatta andras avvikande åsikt samtidigt som man håller stadigt i sin egen. Vid behov måste man även kunna kompromissa.

Möten med olika kulturer har gjort bestående intryck, vare sig det var som försvarsattaché i Frankrike eller som kommendör för en krishanteringstrupp i Tchad. Jag blev inte general men jag har träffat otroligt fina människor. Jag tjänstgjorde vid Försvarsmakten i 31 år, varav sju år inom internationella uppdrag. Hela min militära karriär var en värdefull tid, en tid att växa som människa. Utöver mina hemspråk fick jag använda franska och engelska som arbetsspråk. Jag märkte att rika språkkunskaper skapar förståelse för andra kulturer.

Nu när jag är pensionerad har allting förändrats men samtidigt är allting kvar – min bakgrund, mina språkkunskaper, mitt kunnande och jag som människa. Jag har min familj som består av fru och två barn. Jag njuter av lugn och ro men samtidigt hittar jag mig alltid mitt i det pulserande livet med uppdrag och målsättningar. Jag vill få saker till stånd. Jag upplever inte att arbetet är gjort och punkt och slut med det.

Jag tar nu steget in på ett område och en plattform där jag kan använda mitt kunnande och min breda erfarenhet. Jag minns min pappas råd om att om man inte känner sin historia kan man inte fungera här och nu eller planera framtiden. Det förflutna påverkar varför och hur vi är just här. Nu har jag möjlighet att använda mina färdigheter och förmågor. Jag upplever att jag med mina erfarenheter i bagaget är som en kameleont – jag anpassar mig till det nya och oväntade. Målet är utmärkt på kartan med en stadig hand.

Jag har fyra politiska huvudteman. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, den så kallade arktiska politiken, den inre marknaden samt EU:s miljöpolitik är frågor som jag vill utveckla och föra framåt. Utöver mina huvudteman vill jag vara med och påverka utvecklingen av Finlands regioner genom Europeiska unionens regionalutvecklingssamarbete.

De senaste händelserna (Trump/USA, Krim/Ryssland) betonar hur viktigt det är att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och ett eget försvar för Europa. Finlands säkerhet främjas bäst genom att upprätthålla en egen stark militär kapacitet och vid sidan om det utveckla EU:s beredskap. Det är i Finlands intresse att stöda och delta i utvecklandet av ett eget försvar för EU. Finlands Nato-medlemskap är ett mål men ändå osannolik inom den närmaste framtiden. För tillfället uppfylls Finlands säkerhetspolitiska målsättningar väl av att vi stärker EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och bygger ett eget EU-försvar. Det nordiska militära samarbetet är en del av denna utveckling.

EU:s intresse för de arktiska områdena har vuxit men betydelsen av den nordliga dimensionen är värd mer uppmärksamhet. Tre medlemsländer (Finland, Sverige, Danmark) ligger delvis på det arktiska området. Följderna av klimatförändringen är synliga och har särskilt skadliga effekter för det arktiska området. Finland är medlem i det Arktiska rådet och i täten bland de länder som producerar teknologi för hållbar utveckling. Finland har en viktig roll och goda möjligheter att påverka EU:s arktiska politik och därmed sätten på vilka man skyddar Finlands natur, värnar om minoritetskulturer (samerna) och främjar ekonomiska och industriella intressen. 

Finland är med och utvecklar EU:s inre marknad och jobbar för en stabil ekonomi. Finland vill uppmuntra EU att utveckla den inre marknaden så att vi kan undvika isolering och protektionism samt stärka förhållandena mellan EU och de globala ekonomierna. Det är i Finlands intresse att stöda EU att föra en öppen och regelbaserad handelspolitik. Genom att utveckla de inre marknaderna och ingå handelsavtal ges finska företag nya möjligheter. 

EU innehar en viktig roll i internationella miljöförhandlingar. Finland kan bäst påverka globala miljöärenden som EU:s medlemsland. Finland måste vara med och arbeta för ett effektivare verkställande av EU:s miljölagstiftning. Finland måste jobba för en jämlik och hållbar miljö- och klimatskyddspolitik för EU. Finlands areal består till ungefär 76 procent av skog som är en viktig kolsänka. En del av en god förnyelseprocess för skogen är att förnuftigt och strukturerat avverka skog och nyplantera. Genom att avstå från eller kännbart minska skogsavverkningen i Finland uppnår vi inte de långsiktiga effekter för Europas klimat som vi strävar efter. Dylika åtgärder kan däremot ha en negativ effekt på Finlands ekonomi, på sysselsättningen inom skogssektorn samt på skogarnas förnyelseförmåga.

Mina fem viktigaste värderingar är fosterländskhet, förtroende, ärlighet, vilja att hjälpa och vidsynthet. De grundar sig alla på finländska grundvärderingar som är en förutsättning för mig för att kunna fungera som en individ i det finländska samhället. Mina värderingar har förstärkts i mitt tidigare arbetsliv och de passar också inom den europeiska värdegemenskapen. 

För mig innebär fosterländskhet en stark samhörighet med Finland och finländare samt en vilja att jobba för Finland. Fosterländskhetär att på ett sunt sätt vara stolt samt att ha självrespekt och framför allt tacksamhet och respekt gentemot dem som med sina egna handlingar, beslut, uppoffringar och beslutsamhet möjliggjort att vi idag får leva i en fri demokrati. Finland är ett gott land och värt att försvaras.

Förtroende och lojalitet går hand i hand. Förtroende är för mig en känsla av att jag kan lita på en person – att hen inte sviker mina förväntningar eller gör mig besviken. Min lojalitet beror däremot helt på mitt beteende. Eftersom det är upp till andra att bedöma om jag är lojal så måste jag uppföra mig på ett förtroendeingivande sätt och förtjäna människors förtroende. Det här förutsätter en kontinuerlig självrannsakan och utvecklande av mig själv.

Ärlighet betyder för mig att man håller sig till sanningen, känner igen och erkänner sina egna fel och brister samt att man är sig själv. Viljan att hjälpa betyder för mig att vi aldrig överger någon, att ingen lämnas bakom. Vidsynthet innebär för mig en fördomsfri inställning gentemot sakfrågor och andra människor. Jag accepterar andras avvikande åsikt men jag håller fast vid min egen när det ur ett helhetsperspektiv är ändamålsenligt. Vidsynthet skapar förutsättningar för en lyckad samverkan mellan människor och kollektiv.

Hans Adolf Ehrnrooth: info@hansadolfehrnrooth.fi, +358 40 554 1508